Artrosen och jag

Idag känner jag mig extra uppgiven…

Att behöva tjorva och inte få rätt hjälp direkt är så energikrävande – ja, ni vet🙄…

Jag har opererat ryggen x2 och i januari 2019, under rehabiliteringen fick jag sån djävulsk höftvärk.
Jag snuddade redan då vid artros, men sjukgymnasten sa att det kunde det inte vara då jag var så rörlig utan det var överansträngning 🙄…

Sedan dess har det gått fram och tillbaka med värken, i början blev den mindre när jag vilade från promenader och bara tränade sjukgymnastik men nu, senaste 6 månaderna har jag ständigt ont även vid vila.
Får ont av motionscykel och när jag pga att längtan blir för stor följer med maken på hundrundan så slutar det med att jag gråter av smärta😢

Numera sover jag halva natten, sedan vaknar jag varje gång jag ska vända mig…

För någon vecka sedan var jag till en fjärde sjukgymnast p 2,5 år och jag fick dra min historia och berättade hur jag och hennes vikarie kämpat det här året med träningen av min rygg.
Då jag berättar klart, så sa hon att ”jag tänker fokusera på din höft, jag tror att det stora problemet sitter där”.
Gissa om jag blev förvånad!

Efter hennes noggranna US så summerade hon ”du har visst artros i din höft – även om du är rörlig” 🙄…

Lite ledsen blir man då det gått så lång tid och trots att jag påpekat gång på gång att det kan inte bara vara överansträngning, då det blir värre och jag har svårt att böja mig ner och svårt att t ex ta på en socka på höger fot…
Forts följer väl, antar jag.

Kram på er alla ❣️